Avestaforsens brus är inte bara en välkänd dragspelstitel av ortens son Carl Jularbo. Forsen med dess kraft har också danat samhällets industriella utveckling. Något som märks tydligt i bostadsområdet Gamla Byn.

Det växte fram i början av 1600-talet, när området intill forsen visade sig ha just de förutsättningar som krävdes för att förlägga ett myntverk till orten. Redan på 1600-talet användes pengar. Sverige var en stormakt och det kostade att föra krig. Metallen som användes till mynten var främst koppar, som bröts i Falu Koppargruva. I Avesta hittades förutsättningarna för ett kopparverk, tack vare älven och forsen. Från 1642 till 1831 kom därför i princip alla Sveriges koppar- och plåtmynt att präglas i Avesta.  

Världens största och tyngsta mynt – en 10 daler som var 63 cm långt och 32 cm brett och vägde 19,7 kg – tillverkades vid Avestas myntverk under åren 1644-45. Ett mynt som även idag kräver en skottkärra i stället för en liten portmonnä. Totalt framställdes 26 000 stycken. Idag finns det åtta kvar – i hela världen. 

Med industrin följde arbetarna och snart hade såväl bruksbyggnader som bostadshus timrats upp i det som i dag kallas Gamla Byn, några stenkast från verket. Som mest återfanns 125 byggnader i området. 102 av dem brann ner år 1803. Brukets ägare köpte efteråt in marken från många enskilda ägare och lät bygga upp mindre små hus i strikta rader, likt en numera traditionell stadsbebyggelse. 

Dagens Gamla Byn är ett bostadsområde som lockar många nyfikna och flanörer. Än finns nämligen några av de gamla 1600-talshusen kvar. Nya har också byggts till, men i stil och utformning för att passa in i miljön. Kvar finns också små trädgårdar, lummiga lunder, den intilliggande Holmen med sin grönska, den trögflytande ån men också de smala, trånga gatorna. Badhusgatan – som går rakt igenom området – kan idag sägas vara mötesplatsen för den gamla industrihistorien och dagens moderna teknik.